Nu hittade jag varken en dödskalle eller ett timglas, så det fick bli dotterns gamla T-rex. Kanske kan fungera det med, tänkte jag. För det handlar ju om memento mori, om livets förgänglighet, carpe f-cking diem (ja, jag är så less på hur det uttrycket har överanvänts).
Men ärligt talat, leksaken ser bara förfärligt felplacerad ut där den försöker gömma sitt trasiga vänstra framben bakom en bit av en julstjärna.
Öbons fotoblogg 
Utdöd är den ju i alla fall, men lite fel känns det. (Körsbären känner jag igen, har likadana.)
Vilken härlig lösning på temat 😀