Efter att ha stött på ormen tog jag min vanliga runda i skogen. Då jag går den väldigt ofta, är jag inte alltid så uppmärksam på min omgivning. Det kan löna sig att ha lite koll – och ha kameran med sig.
Annonser
Öbons fotoblogg
Välfångat och mäktigt! Tror jag blivit väldigt rädd om jag sprang på ett sådant stort och ståtligt djur!
Jag var nog hundra meter från den. Tror hon var mer rädd för mig än tvärtom. Mitt värsta djur, som jag nästan har fobi för, är fästingar … och jag bor i ett fästingtätt område.
Ja de där är stora, men de är åtminstone rädda för oss människor 😉
Hade dock obehaget av att vi krockade med en sådan när vi var på väg norrut till gården. Bilen blev totalkvaddad, älgen död, men min dåvarande man var den som blev mest skadad…dock inte allvarlig – fick den trasiga vindrutan rakt i ansiktet så han hade skärsår och såg ut som han blivit rejält misshandlad. Ja en del skojade att det var jag som gett honom en omgång
;-)))
Barnen och jag hade inte en skråma, men vi var chockade. Det blev hyrbil resten av semestern. Tala om änglavakt!
Men vad läskigt!
Träffade på en på mycket nära håll häromveckan.
Nog dags för kalvning nu, undrar om de inte letar efter något bra ställe. Det finns mycket älg här, men så ofta ser man dem inte (när de inte stjäl äpplen i trädgården). De brukar ju höra på långt håll när man kommer i skogen och gå undan.
Jag gillar att du fångat en älg med så mycket uttryck! Glädje, vårkänsla, hopp. Men det är ju en människas tankar!
Kommenterade detta på 365-sidan också men upprepar än en gång hur imponerad jag är över kombinationen att både springa på en älg OCH lyckas fånga den på bild :)!