215: Och? (19 av 365+1)

och

 

”Näej, det är inte jag som äter fågelmaten. Det måste vara någon annan.”

 

Här hade bilden blivit bättre om jag hukat mig men han är i värsta slyngelåldern och tror att man vill leka. Då hoppar han gärna upp på en, något vi försöker arbeta bort men inte lyckats med än.

De små vita prickarna som syns mot pälsen är små, små snöflingor, hade kunnat redigeras bort kanske. Någon har också uppmärksammat mig på att skärpan ligger mer på trädet och inte på hunden, något jag inte såg själv.

Annonser

16 thoughts on “215: Och? (19 av 365+1)

  1. maltanita

    Fin vovve som ser lite lömsk ut i blicken kanske för att han inte gillar att stå i fokus 😉 Tycker bilden är riktigt bra och tur att du inte redigerade bort de små snöflingorna. De hör liksom till 🙂

    Svara
  2. canonullis

    Tagen på bar gärning! Så härligt med Berner! Min mamma hade uppfödning förut, men gick tyvärr bort förra hösten, så jag har lekt och kelat med mååååånga berner genom åren. ❤

    Svara
    1. obontjillevippen Inläggets författare

      Se där, då vet du hur de är. 🙂
      Mina föräldrar hade först en beagle (för morfar och mormor hade det när mamma var liten), sedan en omplacerad labrador, därefter en labrador till och så en collie (men då hade jag sedan länge flyttat hemifrån).
      Maken hade schäfer tidigare. Vår första gemensamma hund var en omplacerad groenendael. Tyvärr fick vi ta bort honom då han inte klarade av att dottern stod högre i grupprang. Han markerade alldeles för tydligt att han inte tålde henne. Vi hade hundfritt ett par år, sedan blev det en leonberger. Nu har vi en Berner.

      Svara
      1. canonullis

        Oj, ni har hunnit med många hundar av olika raser och typer. Det är så roligt med hund och man kommer sig ut mycket mer. Jag hoppas och tror att maken ska ge med sig någon gång, så att jag får ha hund i huset igen. Vi lånar min systers hund när de ska bort och det är så kul. Hon är en tollare så det är full fart. 🙂

      2. obontjillevippen Inläggets författare

        Jepp, snart har vi gått igenom alla raser. 🙂
        Nej, det här kan vara den sista hunden vi har. Leonbergern var så lätt att få rumsren, det gick på en månad. Vår Berner fyller ett år i nästa vecka och har precis nu lärt sig att hålla sig hela natten. Dessutom har vi knappt en otuggad möbel i huset, mattorna ligger fortfarande hoprullade, han har ätit upp skor, kängor, stövlar, väskor, handskar, saxar (plasthandtagen), diskborstar, toarullar … puh.
        Men han är nog den kramigaste hunden jag känt, han vill vara nära, så nära. Dessutom, vi bor rätt ensligt och maken är bortrest med jämna mellanrum. Att ha en levande ”larmcentral” känns tryggt då. Att han också skäller på ryttare och folk som är ute med sina hundar ett par hundra meter ifrån är däremot lite halvjobbigt och något vi försöker träna bort. Folk måste ju kunna passera vår lilla gård utan att bli utskällda. Säga till om någon kör upp på gården är okej, inte att skälla med värsta basrösten på grannens islandshästar.

  3. canonullis

    Det lät som att ni har haft lite otur med er fina Berner. Vi har haft ett hundratal i mammas kennel och alla har varit snabbt torra. Någon matta är tuggad på och någon Barbie som vi glömt framme har tappat någon kroppsdel, men annars har de mest tuggat på hundben, typ koben.
    Jag förstår att det är skönt med en ”larmcentral”, men den bör ju kunna vara tyst också. De kan ju låta rätt rejält när de vill det. 🙂
    Hoppas att hans kramar blir ”plåster på såren” och att allt blir bra. ❤

    Svara
    1. obontjillevippen Inläggets författare

      Nja, nu är det över. Tror att en del av hans tuggmani beror på de gånger han är ensam några timmar. Jag är oftast hemma så vi har inte något behov att hunddagis men jag måste ju kunna åka och handla och uträtta ärenden utan att ha honom med. Han är bra på vardagslydnad men jag börjar fundera på om han inte skulle må bra av/tycka det vore kul med någon unghundskurs. Hans kennel håller på mycket med agility och tävlar. Även om jag inte har någon som helst lust att kuska runt på hundtävlingar, kan man ju köra lite enklare övningar.
      Dottern spelar basket och tränar tre-fyra kvällar i veckan. Hon har matcher i stort sett varje helg. När det är bortamatch, kan hela dagen gå åt. Tidigare höll de två stora på med sjöscouting (tog inte så mycket tid för oss föräldrar, även om det var en del skjutsningar till hajker o dyl) resp truppgymnastik. Gymnasten tränade fyra, fem gånger per vecka (inkl lördag eller söndag) men tävlade skönt nog inte varje helg. Det är trist att inte gå på gymnastiktävlingar längre, samtidigt vet jag inte hur vi skulle få ihop det med basketen. Vi bor så att det är ett måste att skjutsa hela tiden, bussarna går varannan timme, mer sällan på helgerna.
      Så att boka in ännu mer på helger är inte ett alternativ. Hoppas hitta någon hundkurs som går på dagtid men det är väl inte så stor chans.

      Svara
      1. canonullis

        Du kanske har någon fler hundvän som är ledig på dagtid och kan träna tillsammans. Roligt för både hundar och ägare. Det är svårt att få ihop livspusslet med aktiva barn, men samtidigt är det sååå kul att de är just aktiva. Kollade på din fina bildserie från basketen och det ser så roligt ut. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s